Det konstlat okonstlade

Roligt att följa alla diskussioner i inredningsvärlden just nu. För någon månad sedan skaldade flera ut att nu, nu är det dags för lite personlig inredningsstil. Vi är trötta på att alla trendiga hem ser likadana ut. Vi är trötta på att de är så hårt stylade så att de ser mer ut som utställningar än som hem, och vi är trötta på att se samma möbler, blandade med samma konst, och stilleben arrangerade på samma sätt. Nej nu ska vi välja med hjärtat! Faller du handlöst för en otrendig rent av ful lampa så köp den då för allt i världen! Eller hittar du en originell möbel med historia som du gillar, tveka då inte, gillar du den då är ju det din smak!

Bara det att i bilderna som sedan kommer ut på dessa personlig hem så blir det nästan lite pinsamt uppenbart, att alla ändå faller handlöst för samma otrendiga fula lampa. Eller samma konst, eller samma snittblommor. Så egentligen är det ju såklart bara ännu en trend, men med lite andra grepp och med andra riktlinjer att följa. Och med anspråket då på att vara mer personligt styrd i stället för just trendstyrd. Men det komiska blir ju snart uppenbart i de likartade färgvalen, bruket av samma växter och samma möbler, och då börjar andra skaldera ut det ännu mer uppenbara. Att vi fortfarande är trendkänsliga, lite småängsliga och gärna gör det som ger oss mest likes. Istället för att vara just oss själva i vått och i torrt. 
Orsaken till den lätta förvirringen som tycks råda är nog bland annat det att det är mer än bara stilar som följer trender, det är även tankesätt och hur vi förhåller oss till livet. Och just nu känns det konstlade passé, och det naturliga aktuellt. Även när det kommer till hur vi förhåller oss till våra kroppar, vad vi äter och vad vi postar i sociala medier, både text och bild. Det ska vara naturligt, det ska vara äkta, och framför allt, det ska vara vi. Mår vi skit ska vi säga det, är vi lyckliga ska vi säga det också, men inte med klyschor utan med våra egna ord. En del slår nästan knut på sig själva ibland i fladdriga formuleringar för att vara så egna som möjligt. Och vet ni, jag kan tycka det känns mer konstlat än något ibland. Hur hjärtkrossande ärligt innehållet än är ibland. Eller hur vemodigt skört någon annan uttrycker sig. 
Frågan är om vårt eget id, det som verkligen är vi där inom oss, någonsin verkligen kan komma ut rent och ofiltrerat. Jag tror inte det. Däremot så speglas det i våra val, vår inredning eller våra ord. Men det är alltid kryddat med hur vi vill uppfattas av vår omgivning. Och det gör inget. För det är så det är. Personligen så kommer jag att fortsätta att välja det jag tycker är snyggt av nyheter och trender som kommer. Jag kommer fortsätta att förverkliga de idéer jag antingen snor rakt av, får genom inspiration eller hittar på helt själv. Precis som jag tror att de allra flesta gör, utan att påstå att jag har uppfunnit hjulet. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *