Jag älskar augustikvällar! Verkligen älskar! De består av både det bästa från sommarens kvällar, värmen från dagen som hänger kvar i luften till sent på kvällen, och det bästa från höstens kvällar, mörkret som faller och lusten att tända ljus och mysa. Sen var det under långa sensommar promenader, de där kvällarna som ännu är ljumma men som luktar höst, och när stjärnorna börjar synas igen som jag blev kär i min man för många, många år sedan. Han följde mig ofta hem ifrån olika tillställningar vi varit på, lånade ut sin tröja eller jacka och såg till att jag kom hem säkert innan han tog bussen hem själv. Då var vi femton, sexton år. Dessutom så är han ju född i mitten av augusti också, så det får mig alltid att tänka på honom. Så augusti är hans månad, av flera orsaker. Inte konstigt att jag alltid får en varm och lite pirrig känsla inom mig när det är sensommar i luften och himlen är mörk och full av stjärnor.